Med början 2018 delar SVDA varje år ut ett pris till en person som betytt mycket för vintage dragracing i Sverige och Skandinavien. Priset heter SVDA Hall Of Fame och på den här "väggen", SVDA Hall Of Fame, hittar du information om de som fått den mycket ärofyllda utmärkelsen.

2023 - Rolf Eriksson och Svante Eriksson

Motivering:

THE UNTOUCHABLES

Svensk dragracing började lite trevande i slutet av 60-talet för att formligen explodera under det tidiga 70-talet. Nya dragracingbilar byggdes runt om i landet och det var verkligen hembyggarnas gyllene tidsålder. Bland de populäraste klasserna var Street Altered, bilar som i stort skulle uppfylla gällande Trafiklagstiftning och tanken var att Hot Rods och mycket modifierade fordon skulle köra i den klassen. En Street Altered kunde se ut precis hur som helst och det var den variationen av fordon som gjorde klassen så populär både bland förare och publik. Nu var det väl lite blandat med det tekniska kunnandet så prestandan var minst sagt skiftande och många av dessa racerbilar gick hellre än bra men huvudsaken var väl att ha kul i första hand. Endast fantasi eller plånbok satte gränsen för ett Street Altered-bygge.

Det var i det tidevarvet som bröderna Eriksson från Sollefteå dök upp med ett högst osannolikt fordon, nämligen en JEEP! Försedd med en mäktig Chrysler v8-motor samt en väl fungerande bil så presterade man för den tiden så snabba tider att man omedelbart befann sig i toppskiktet i klassen.

Förutom alla tävlingar i Sverige så begav man sig även till England där man dominerade sin klass och lämnade bestående intryck hos engelsmännen. Till råga på allt så körde man Jeepen dit för egen maskin vilket var en bedrift i sig.

Efter detta var det dags att bygga en mer renodlad racerbil men naturligtvis skulle det vara en Jeep. Den försågs med en Chrysler Hemi motor som redan på den tiden ansågs vara den mest optimala motor som man kunde använda i en racerbil. Framgången lät inte vänta på sig och man var direkt den mest vinnande bilen i Street Altered klassen. Med prestanda långt bättre än det övriga fältet så blev tävlingarna mest en uppgörelse om 2:a platsen då Jeepen var näst intill oslagbar vilket även engelsmännen fick erfara och därmed hade legenden om de skandinaviska Jeep-bröderna skapats, en legend som lever kvar årtionden efter att de avslutat karriären. Än idag pratar man i England om dessa Jeepar som så totalt dominerade sina klasser.

Men nya utmaningar väntade. Jeep nummer 3 byggdes för competition-klassen som var ännu mer
utpräglade racerbilar med ännu större prestanda. Bilen byggdes upp med ett rörchassie av funny-car modell och naturligtvis försedd med en förlängd och modifierad Jeepkaross. Att det skulle var en Jeep var självklart då detta var bröderna Erikssons signum. Även denna bil försågs med en Hemimotor, ännu mer utvecklad för högre prestanda. Precis som sina föregångare så var även denna Jeep bland de främsta i sin klass och de befann sig oftast på prispallen när tävlingarna var till ända.

När man sedan beslutar sig för att avsluta dragracingkarriären för att ägna sig åt andra intressen så gör man det med flaggan i topp då de fortfarande tillhörde toppskiktet inom svensk dragracing.

Det är så en LEGEND skapas och dessutom finns Jeeparna kvar! Den första ägs fortfarande av bröderna Eriksson. De övriga körs numera som vintagefordon i SVDA-sammanhang och det är en stor ära för SVDA att få överlämna utmärkelsen SVDA Hall of Fame till Rolf och Svante Eriksson.

Svante tar emot den coola pokalen för SVDA Hall Of Fame

Foto: Gunnar "Guscha" Strömberg

Jeep: 1:an

Den var den första versionen. När 2:an byggts så användes ofta 1:an som dragbil till tävlingarna. 1:an används fortfarande på somrarna!

Foto från bilträff i Kramfors 2019.

Jeep: 2:an

Här under en burnout på Hudik 1075.

Foto: Sune Norling

Foto: Tony Dönges

Foto: Tony Dönges

Jeep: 3:an

Foto: Okänd

2022 - Leif Helander

Motivering:

Med sin lättsamma attityd, jordnära framtoning och intressanta betraktelser ifrån sin långa karriär så exemplifierar Leif Helander det ”rätta virket” som skapar en legend och därmed en självklar medlem i SVDA:s Hall Of Fame.

Under de drygt 50 år som svensk dragracing funnits har det skapats ett antal legender som lever kvar över tid. Det handlar både om dragracingfordon som idag anses klassiska och epokgörande men till stor del även om legendariska förare utöver det vanliga. De har lämnat stora avtryck i historien till inspiration för kommande generationer dragracingförare.

FRÅN RAGGARBIL TILL NITRO FUNNY CAR
En av de mest framstående profilerna i svensk dragracing är Leif Helander som under sin långa karriär hunnit med mer än vad de flesta ens kunnat drömma om. Han började sin ”dragracingresa” i mitten av 70-talet när han tog steget från sin egenhändigt customiserade raggarbil till att sätta sig i en competition altered T-23 som snart följdes av en Austin Bantam altered. När Pro Comp startade var Leif bland de första att kliva in i klassen. Altereden försågs med en vass kompressormotor för att bli konkurrenskraftig i den populära klassen. Snart nog ersattes altereden av en funny car, en biltyp som Leif sedan varit trogen i 35 år.

En funny car har fördelen att erbjuda mer yta för marknadsföring av sponsorer och det är något som Leif inte varit sen att utnyttja. Vem minns t.ex. inte de Saab-kaross försedda funnys som han rattade under ett antal år eller den reklamfilm där han kommer körande till en elektronikaffär med sin funny och iklädd full förarutrustning går in och handlar för att sedan kliva in i bilen och åka iväg. Leif har alltid ställt upp för sina sponsorer på ett många gånger spektakulärt sätt. Det gäller att ge valuta för pengarna.

Förutom den intensiva tävlingsverksamheten i Pro Comp som senare ersattes av Top Methanol Funny Car där tävlingar kördes runt om i europa har Leif även hunnit med att göra sig ett namn i USA där han kört sin funny car i ett stort antal tävlingar och besökt banor från östkusten till västkusten. Även Australien har besökts av Leif där han haft uppdraget att ratta en lokal funny car.

Efter många år i metanolbilar tog Leif steget upp till Nitro Funny Car. Ett stort steg i prestanda minst sagt även om dessa bilar till det yttre liknade metanolbilarna. Även denna typ av bil hanterade Leif med framgång och det enda han ångrat är att han inte började köra nitro funny car tidigare enligt egen utsago. Efter att ha avslutat sin karriär som aktiv förare och bilägare så fortsatte han att med sitt kunnande och  stora erfarenhet hjälpa andra team inom svensk dragracing.

Numera träffar man honom som intresserad åskådare på diverse dragracingtävlingar där han kommer åkande i sin superrenoverade Chevrolet 1958, alltså raggarbil igen och därmed är cirkeln sluten.

Kolla även in en underbar video där Leif åker och köper en bilstereo med sin Funny Car!

Om Leif i Drag Racing Database (90-talet och senare): Info här!

Vi lägger ut några bilder från Leif´s låånga karriär, men det finns mer info på hans egen hemsida www.starkotter.se.

Fotografer: Okända. Hör av dig till SVDA så kan vi lägga ut info.

2020 - Anders Lantz och Tony Jönsson

Motivering:

De tillhör den exklusiva skaran som har varit med sen dragracingens barndom med de första trevande tävlingarna på Anderstorp i slutet av 60-talet. När dragracingintresset formligen exploderade i början av 70-talet var Anders och Tony i framkant med sin Plymouth coupe 1933.

När den gemensamma vårdnaden av race-bilen så upphörde tog Tony över Plymouth coupén och förvandlade den till en gatlegal hot-rod som han äger än idag. Intresset för bilar och dragracing har funnits kvar hela tiden och som en av de mest kunniga när det gäller att bygga converters till race-växellådor hos Danielssons har han hela tiden haft stort inflytande på utvecklingen av dragracingen i norden. Hur många team som åker med en converter byggd av Tony är det nog ingen som vet men många lär det vara som haft stor hjälp av Tony vid framtagande av race-converters. Han har på senare tid återkommit som aktiv inom SVDA med sin egenhändigt byggda gasser 55/56 Chevrolet.

Anders å sin sida utvecklade dragracingkarriären ytterligare genom att bli en av de första svenskar som importerade en dragrace-bil ifrån USA. En bil som blev rikskänd som Dynapac-altereden utvecklades så småningom till ett 3-bilsteam med gemensam sponsor. Detta var för sin tid unikt med sin professionella framtoning och ledde sedan till att Anders tog klivet över till den då nystartade klassen Pro-Comp. Där befann han sig i det absoluta toppskiktet med sin nyförvärvade funny-car importerad ifrån USA och med bara de bästa komponenterna även sett ur amerikansk synvinkel. Efter avslutad dragracingkarriär så övergick Anders till att ägna sig åt hot-rods.

Intresset för dragracing är dock fortfarande stort både hos Anders och Tony och man kan träffa på dem som publik på diverse banor under sommaren där de träffar gamla och nya vänner och följer utvecklingen inom svensk dragracing.

Foto bl.a. Lars Lundqvist. Källa: https://flic.kr/p/r6njFs

2019 - Bengt Stafberg och Örjan Molin

Inom idrotts- och sportvärlden råder ett kort bäst-före-datum som oftast leder till att karriären mer eller mindre upphör när man passerar 30 års ålder.

Så är inte fallet inom dragracing-världen där man har möjlighet att utvecklas och skaffa nödvändiga erfarenheter som håller en på topp under hela karriären. Se bara på de förare och mekaniker som finns i toppskiktet inom dragracing i USA där man använder sin stora rutin och erfarenhet till att bemästra de skiftande förutsättningar som råder på tävlingarna. Det kan vara allt ifrån den rutinerade bracket-åkaren som kan pricka sitt dial-in gång efter annan till den professionelle crew-chiefen som har fullständig kontroll på tuning av en nitro funny car.

Även i Europa ser det lika ut då europeisk dragracing har kommit till åren. Först i England som firade 50 år med dragracing härom året. Under 2018 firades 50 år för svensk dragracing vilket uppmärksammades på ett flertal tävlingar med bland annat presentation av de personer som var aktiva vid premiärtävlingen på Anderstorp 1968. De flesta av dessa dragracers är inte längre aktiva men har fortfarande stort intresse för dragracing. Några är dock fortfarande aktiva som förare, mekaniker och även som funktionärer.  

Två av dessa ”legender” är alltså Bengt Stafberg och Örjan Molin och ingår i SVDA:s aktiva skara.

Motivering:

Bengt och Örjan är ”radar-paret” som varit med sen svensk dragracings första stapplande steg till den stora sport det är i dag. De är beviset på att man kan vara aktiv inom dragracing nästan hur länge som helst.
De har upplevt dragracings alla nivåer från starten på 60-talet, 70-talets rasande utveckling, där de var synnerligen konkurrenskraftiga i sina respektive klasser med otaliga vinster och finaler till att som idag köra för sitt eget höga nöjes skull med sina gamla racerbilar. Genom sin rutin och lugna närvaro tillför de så mycket till SVDA:s  evenemang och de personifierar vår slogan:

ATTITUDE BEFORE  SPEED

(klicka på bilden för större version)

2018 - Bo Bertilsson

Motivering:

Bosse var med redan 1968 och har under 70- och 80-talen haft flera mycket kända bilar. T.ex. en idag legendarisk USA-byggd T23 altered, vid namn Bezerk, som gjorde banorna både i Norden och i Europa osäkra på den tiden. Bosse har även haft flera funny cars, t.ex. den mycket välkända Corvetten Bifrost.

I tidningen Colorod och senare i den egna tidningen Dragstrip, presenterades dragracing på ett unikt sätt som inspirerade såväl utövare som publik inom dragracing. Senare, under Bosses långa period i USA, kom det regelbundet intressanta artiklar till oss nordbor om vad som hände inom dragracing och hot rodding i USA. I dag håller Bosse dessutom på att digitalisera sitt fantastiska bildarkiv med uppemot 100.000 bilder för att dokumentera dragracing-historien och håller uppskattade föreläsningar och bildvisningar.

Bosses engagemang under 60-, 70- och 80-talen fungerar idag som en stor inspirationskälla för väldigt många inom vintage dragracing, och Bosse är därför en mycket värdig vinnare av SVDA Hall Of Fame 2018!

Bosse fick priset vid SVDA´s årsmöte i februari 2018 och var mycket glad över utmärkelsen. "Nu måste jag ju fortsätta och digitalisera ännu mer av mitt bilarkiv" beskrev han.

(klicka på bilderna för större version)